- KLUBBREKORD RIKS & SKÅNSKT, MAL -


Innehavare

Staffan Olofsson


BILDER PÅ FRIDLYSTA FISK

SK Glimma har bestämt sig för att inte visa bilder på fridlysta fisk. Om du ändå vill titta på en bild av denna fisk, kan du göra det HÄR, men du gör det av egen vilja och under eget ansvar.


Fångstfakta:

Vikt:
19800g

Längd:
152cm
Bete:
bottentackel, glidande med dött bete
Fångst datum:
2010-08-13
Fångst plats:
än så länge hemligt...
Hur det gick till:


Runt klockan 04.00 den 15 Juli 2010 skrek det till i Staffan Olofssons nappalarm. Förväntansfull att det kanske var personbästa på Gös som äntligen hade hittat betet förhandlade han smidigt sin väg genom buskar och snår, med Göran Nilsson i följeslag (dock inte lika smidig), fram till sin rod pod.

När han efter vad som kändes som en evighet hade listat ut vilket av hans spö det nappat på gjorde han en distinkt krokning och kände någon form av vidunder röra sig i änden av tacklet. Det tog inte lång stund innan de båda glimmafiskarna hade listat ut att om detta var en gös så hamnar den i historieböckerna.

Dock med tanke på vad som hade hänt tidigare under natten så lutade misstankarna åt ett annat rovdjur av större dignitet, ett urtidsdjur av legendarisk status. De insåg snabbt att det aldrig skulle kunna gå att drilla fisken från land så man hoppade i båten och lät fisken lotsa dem ut från näckrosorna. Bara det faktum att fisken kunde bogsera båten gjorde att Staffan fick frossa och rysningar på samma gång.

Efter 150 meter och c:a 20 minuters bogserande började fisken tröttna och Göran kunde börja ro båten tillbaka in mot land. Ett citat från Jaws ekade i hans huvud, "I'm gonna draw him in to the shallows. We're heading in, Brody." Passande nog, likt Brody, tänkte Staffan "Thank God for that."

Han rodde med en hand och ringde sin bror med den andra. "Gör dig redo med håven! Vi kommer in med ett tvåmetersmonster." Jag känner ju min bror så jag tog det hela med ro men gjorde mig likväl redo genom att ta en Jäger i ena benet och håven i den ena handen. När jag såg hur spöt var böjt och vilka tunga dragningar som fick det att vaja i morgondiset började jag förstå vad Göran hade gapat om.

När väl båten hade nått land så var fisken tillräckligt trött och håvningen gick klockrent utan incident. Då först tror jag det gick upp för oss alla tre vad det var som Staffan hade haft på kroken i en halvtimme. Det var en Mal men ingen sådan som härjar i plånböcker eller garderober utan en Silurus glanis.

Jag har sett malar från andra världsdelar men detta var första gången jag fick äran att se den fisk som min käre far hade brottats med i 50 och 60-talets Torsebro. Fångstmannen själv var stum av upplevelsen och hans tankar gick tillbaka till barndomen och de skräckhistorier han hade hört om människoätande monster i Skälmershult.

En kombination av detta barndomstrauma och en komplett malfrossa gjorde att vi tyvärr inte kunde övertyga honom att hålla i fisken för ett fotografi. Kroken satt bra tillgänglig i den yttre delen av munnen och det var inga problem att lossa den.

Då vi fiskade gös så hade vi ingen avkrokningsmatta med oss men fisken lämnade aldrig håven förutom en del av stjärten som inte fick plats. Efter vägning, mätning och fotografering så returnerades fisken oskadd men antagligen lite förbryllad. Fisken landades på ett vanligt bottentackel, glidande med dött bete.

Johnny Nilsson